Filippen

Fett schént att vara hemma igen, inte göra ett skit. Fast vad är egentligen hemma egentligen? Har börjat märka att det är en fråga utan svar. Jag har spenderat senaste 2-3 veckorna hos Rosita, dels för att jag jobbat på sofiehem och dels för att vi varit ensamma och Doris behövt vakt. Varje gång jag kilat hem till mariehem för att hämta typ linsvätska, kläder etc så får jag bara någon konstig känsla. Det känns inte som hemma riktigt, för det känns inte som att jag bor här. Beror till stor del att pappa varit bortrest i en månad - att pappa är hemma är den starkaste hemmakänslan för mig.

Samtidigt som jag inte känner mig hemma hos Rosita. Av förklarliga skäl - jag vet ju att det inte är mitt hem, jag har inte ens en tiondel av alla mina saker där etc.  Vetskapen om att man egentligen inte bor där - det symboliska gör mycket.

Ändå har jag börjat säga till nya kollegor på jobbet att jag bor på sofiehem, för det är delvis sant i och med att jag gör det större delen av sommaren när jag jobbar. Jag har ju till och med en nyckel dit liksom. Men dessa tankar gör mig komplett galen.

Allt detta är nog en liten upprinnelse inför flytten tror jag. Varje dag som går är ett snäpp närmre det vackra  datumet som jag längtat efter sedan jag var 16 år - om 27 dagar går lasset. Jag skall flytta hemifrån. Med personen jag Älskar.

Fast det viktigaste är nog vetskapen om att det är som de säger - Home is where the heart is.

För det stämmer i alla lägen