kvällstankar

För ett år sedan var allt så annorlunda. Jag var nybliven student men fann snabbt min plats i ett fantastiskt sammanhang jag alltid kommer bära med mig för resten av mitt liv, tack vare genusvetenskapen. Bätte ingång till universitetslevernet kunde ingen knappast få. Men jag var ändå ensam, föraktade kärlek, och förstod mig inte på hur folk fungerade. Jag var deprimerad över att bo hemma pga vissa skäl, men hade absolut ingen ekonomi överhuvudtaget som skulle räcka till att bo själv. Låst.

För ett år sedan var jag delvis lycklig, men jag hade massa ouppnådda drömmar som jag störde mig så sjukt mycket på att de aldrig uppnåddes. Saker och ting var bra - men livet inte fullkomligt. Men hur skulle den nyblivna 19-åringen Filippa ens kunna förutspå att mitt liv skulle få en totalvändning exakt 2 månader senare?

Livet äro outgrundligt. Idag har jag garanterat upplevt den bästa födelsedagen i mitt liv, av flera skäl. Jag tror att jag lever på toppen av hur jag vill leva, det känns verkligen så. Fast depperioder har jag alltid emellanåt (förra veckan som var ett helvete), men när allt är bra så är det så sjukt jävla sinnesvrickat fantastiskt euforiskt - att man skulle skämmas om man klagade på en endaste sak.

Jag har allt. Det finns inget jag inte har som jag skulle vilja ha.

Jag älskar min familj, mina vänner, och framförallt Rosita. Jag älskar hur livet blev

Åh, vad jag önskar att den känslan för alltid kunde bestå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0