om nuet

Söndagar när de är som bäst. Jag tänkte göra en massa men slutade med inget. Anna har flyttat in nu, vi har redan under morgonen (fast det kallas egentligen eftermiddag) hunnit diskutera feminism, prostitution, drogliberalismens skevhet, inskränkthet/acceptans osv. Det bådar gott

Folk tänker så mycket. Först tänker de att det skall dyka upp problematik i att att flytta ihop med en partner när man bara varit tillsammans med i 6-7 månader. Som att tid är den enda definieringssättet av hur väl man känner varandra.
Sedan när allt funkar perfekt, som det ska, ruljangsen är fin, ifrågasätter de om det är bra att ta in en extra, skaffa en inneboende, när man redan är ett sambopar.

Jag förstår ingenting. Alla analyser av den karaktären är så överflödiga. Jag ser det mer som att vi är människor som av olika anledningar skall bo tillsammans under en outsagd period. Vi kommer tvingas till att lära känna varandra väl, vi kommer äta, skratta, gråta, bråka, styra fester och firanden tillsammans. Sova under samma tak. Banka på den enda toadörren om någon är för seg när man har bråttom iväg. Störa sig på varandras grejer. Klaga på ditten och datten. Allt är en enda stor kompromiss. Men i gengäld får man sin lilla extrafamilj. Det vackraste

Det är mina tankar så här nu när allting precis har börjat

Sedan får man ta allt som det kommer. Hösten bådar gott

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0