Filippen

Drömde helcrazy inatt som man alltid gör. Jag, Emma och Lova skulle semestra i Paris, och flyga med RyanAir dit. I verkligheten när man flyger med RyanAir så kan man checka in på internet flera dagar innan avfärd (om man bara har handbagage) men i drömmen kunde man checka in innan - fast man var tvungen att göra det i ett annat land.

Så, innan vi ens köpt biljett, var vi tvungna att flyga till detta land för att checka in. Vi hade ingen egen talan utan blev infösta i planet. En flygresa på 10 h (!!!) till ett okänt land som i drömmen kallades för Sibirien (var dock inte Sibirien för detta var ett varmt ökenland på andra sidan jorden). Vi flög över öknar och regnskogar. Hav och land. Och denna resa kändes betydligt längre än 10 h.

Speciellt med tanke på att flygkaptenen (som var en äldre kvinna) körde helt särt. Hon landade på marken och körde på den titt som tätt, och brydde sig inte om att hon körde på folk när hon irrade runt på gatorna (!!!). I luften körde hon fett farligt också; jag hade dödsångesst hela vägen och det enda jag tänkte var att: "Jag vill inte dö för då får jag aldrig träffa Rosita mer jag fick aldrig ta avsked av henne!!!".

Väl framme i Sibirienlandet som inte var Sibirien skulle vi fixa vår incheckning eller biljettköp eller vad fan det nu var. Tydligen var ALLA i hela världen som skulle till Paris tvungna att åka denna resa till detta avlägsna land. Där framme fanns i alla fall några kursare till mig (jag gick en keramikkurs i drömmen) och snackade massa. Lärarna försökte övertala mig att åka till Paris jag med, eftersom att jag var tvekis.

Framme i detta land var också Rosita (?) och väntade på mig. Jag var fett rädd och ville inte flyga mer eftersom att jag var säker att vi hade en dödsdom att gå till mötes. Men jag var likväl tvungen att ta mig hem från detta randomland, hur ogärna jag än ville.

Då frågade jag mina kursare hur säkerheten på RyanAirflygen mot Paris var. Då var plötsligt Johanna en av mina keramikkursare (?) och hon sa fett exalterat: "De är sjuuukt säkra för planen är Spidermansäkrade!" och i takt med att hon berättade hur planen fungerade och såg ut så projicerades ritningar och påbyggbara bilder upp på en virtuell skärm i luften (alltså det var inte en fysisk tvskärm, utan det kom bara upp av sig själv i luften). I drömmen så var det logiskt för i min dröm så kom serien Spiderman från Frankrike.

Flygplanen var helt jävla absurda. De var blåa, röda och spidermanmönstrade. Woooot???? Skulle aldrig kliva på ett jävla leksaksplan för helvete....

Till sist bekännde jag min osäkerhet kring resan för Emma och Lova, och jag frågade vad resan ens kostade. "Vi har räknat ut att resan allt som allt blir EXAKT 3000". Jag: "Men jag fattar inte, hur ska jag kunna följa jag har sjukt mycket plugg att göra, och jag vägrar flyga!?!?"

Sen fortsatte tanken om att jag skulle dö och aldrig mer få kyssa Rositas läppar, krypa in i hennes famn, eller se i hennes ögon mer.

Och jag vaknade med ryck som om det vore en mardröm. Och det roligaste av allt var att hela drömmen också var en mardöm!

Fast jag skulle gärna fara till Paris med Emma och Lova i verkligheten :) Förutsatt att det inte var idiotkaptenen plus Spidermanflyget dvs..............................