Filippen

Har på riktigt överlevt denna dag av flera anledningar, men kanske främst pga detta fantastiska skämt som en sjukt deppig men gullig snart pensionerad sjuksyrra berättade. Han frågade alltså mig och min kollega:

 

"Vet ni vad skillnaden mellan en stroke-patient och en neurolog är?"

 

Varpå min kollega svarar trevande: "Stroke-patienten röker, lider av fetma?".

 

Och sjuksyrran kontrar: "Neurologen har båda mungiporna nere!"

Alltså vet att detta skämt är jättejättehemskt men det var så jävlajävlajävla roligt för att det var så bittert och cyniskt och totalt livsdeppigt!!!! Kommer aldrig sluta att skratta åt det, har skrattat varje gång jag har tänkt på det denna dag

 

För alltså, humor är ett fantastiskt redskap för att distansiera sig från den krassa verkligheten; med humor sätter man perspektiv på tillvaron, vilket kan också kan skapa kraft att förbättra den eller uppskatta det man har. Med sorg och bitterhet kommer man tyvärr inte så långt

 

 

Men det skall vara i rätt sammanhang. Sexismskämt bland äckliga gubbar på något jävla lager är ju t.ex. aldrig någonsin ok, eller typ klasskämt bland toppchefer. Man måste ha känsla för sammanhanget

 

 

Nu är det bara 15 h to go, sen är jag off från livet som kallas: arbetare. Eller ja, jag menar: slav. Funtar även på att sno med mig en patientkofta för de är så jävla snygga!!! Vet ej om jag vågar/får tillfälle. Fast iofs, om jag vågar åka i storhissarna själv + smyga runt på sjukan mitt i natta och hitta bland alla labyrintkorridorer i blinkande lysrörsljus skall jag väl föfan våga mer än så.

 

 

 

Och kan inte få bort denna från hjärnan, någonsin:

 

Älskar The Supremes så jävla mycket oki