Filippen

 

 

Har sovit hela dagen, har saknat sådana dagar så obeskrivligt mycket

 

 

Är så himla glad att jag rakade håret igen. Tog chansen i Götet när vår vän vi bodde hos hade en hårtrimmer till låns, som den skulle vara tvungen att lämna tillbaka snarast. Då tänkte jag: isf är det meningen att jag skall göra detta nu. Så jag gjord'ett

 

Gjorde det även för att Lova skulle få känna sig duktig + kunna ha något att skryta om, liknande: "Jag är din bästa frisörsgumma!" vilket hon påsken typ resten av kvällen. Jo gumman du e dukti!!!

 

Det känns alltid lite naket när man väl snaggat sig, men det växer ju. Hår är bara hår, proteiner och keratiner. Har inget värde i sig. Likväl ligger det ett enormt symboliskt värde och alltjämt pågående kulturell tolkning av det hår vi har.

 

Med hår kan man symbolisera samt förstärka subkulturell tillhörighet, ålder, andra preferenser osv. Det är otroligt laddat. En av de första sakerna en reflekterar över när en möter en ny människa, är väl troligen just frisyren.

 

När en är snaggad som jag - för att slippa behöva tänka på håret eller känna ångest över en frisyr som fuckar upp sig - blir en likväl etikettplacerad ändå. Så trots att jag - i min brist av frisyr - försöker undvika just denna värdering - märker en likväl att detta är: omöjligt att frånkomma. Istället för att bli neutral i någon mån, vilket jag gärna hade önskat, så blir jag istället förmodligen tvärtom vädligt radikal i vissas ögon. Huvva

 

Men det bästa av allt med att raka av håret = att ta avstånd från objektifiering och att ta avstånd från att vara en attraktion i samma bemärkelse. Det är skönt, att känna sig totalt icke-uppiffad. Totalt obrydd. Man vaknar upp, man duschar, och man ser ut som man gör.

Det är faktiskt en form av befrielse