Filippen

Ok får äta upp det jag skrev i föregående inlägg ty en av cheyerna i kupén (så glad över att jag slapp vara ensam hela resa vilket jag till en början trodde!) hade med sig fet packning pga att hon skulle flytta, så det var ju förståeligt.

 

Hon skulle flytta till Piteå, från Stockholm. Jag frågade: "Har du varit i Norrland någon gång?" hon svarade att hon hade varit i Dalarna, hahaha. Varpå jag ~~fräckt nog~~ svarade; "Haha, klassisk Stockholmare med andra ord!". Hon frågade: "Är det så?"

 

Och det tror jag nog. Dock modigt att flytta till jävla Piteå när man vuxit upp + är van vid Stockholms storlek och möjligheter. Kände nästan för att säga: Du har valt fel staaaad ta Umeå ist!!! Men gjorde såklart inte detta.

 

Så himla himla kul att jag tyckte att hon var så stereotypt Stockholmsk på många sätt som inte är relevant att jag går in på nu, men sedan när jag tänkte efter, så låg jag fan också i min jävla slaf och var så j-ä-v-l-a stereotypt Umeåisk. Lever typ upp till alla fördomar/förväntningar på hur en klassisk ung Umeåbo är/skall vara: veganflata, vänstersocialist, rakad schkalle, piercingar, ~~könsförvirrad~~ (eller kallas egentligen: genusöverskridande lol).

 

Som om någon etikett eller kategorisering ens vore viktig överhuvudtaget Det viktigaste är väl bara att man är sig själv, tänker jag. Att man vågar bryta sig lös från förväntningarnas kedjor, och gör det som känns mest ok.

 

Hoppas cheyen trivs i Piteå nu, fyfan alltså