i sakta mak

Mitt vardagsrum luktar flyttkartong, mina händer är sotsvarta av trycksvärta. Ser ut som en i fattighjon, och dit lär man väl även tillhöra efter att denna procedur med tapetskulder och möbelköp och släphyrande är över. Men jag är lycklig ändå, ty inget kunde ha mindre emotionellt värde för mig än just: pengar. Jävla påfund, om ni frågar mig.

Kan för övrigt inte förstå hur jag någonsin skulle kunna klara denna flytt utan mina fina vänner och min bästa familj, är så himla otroligt tacksam över allas insatser. Nu är det några få ryck kvar, sedan är det klart. Dock märkte jag idag hur jag reagerar negativt på att flytta  (har ju flyttat så det räcker och blir över för flera liv så kan bero på detta) då jag styrt upp en fantastisk gomiddag (grillat och grejer, vegansk potatisgratäng osv) med bra sällskap och ändå inte åt något typ
 
De flesta vet väl hur matglad jag är, det är ju förmodligen top tre bästa njutningar livet kan ge, och sorgen som uppstår när aptiten tryter; när man ha en jävligt läcker tallrik framför sig - är obeskrivbar. Hoppas appy återvänder till lunchen imorgon då bara.
 
Avrundar med en jävligt classic låt, som får vem som helst att vilja bli gitarrproffs. Min mors ungdomsband gjorde också en cover på denna som var rätt nice. Här kommer den iaf:

http://open.spotify.com/track/1aAxg5rWVFy6p94IWzO9pN
 
Instrumental musik har otroligt mycket att vinna, egentligen. Det är rätt magiskt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0