1/6

Det är konstigt, hur föränderligt allt är. Hur anpassningsbara ens förmågor är. Tänk, hur mycket livet kan ändras på bara 2 månader. Allt man tagit för givet: borta. Finns inte mer. Men nu, till skillnad från då, så känner jag inte att något saknas. Jag känner mig snarare mer hel än någonsin. Jag behöver inte dig i mitt liv längre. Det kanske låter elakt, tråkigt, dumt, att säga. Men, det är så det är. Det är så det känns. Nu känner jag mig exakt som jag kände mig, innan du var en del av mitt liv. På något vis, som om jag har fått chans att lära känna mig själv igen. Som om jag varit en annan, obekant, under ett och ett halvt år. Nu är jag mig själv, åter

 

Och det känns så jävla bra


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0