Filippen

Oerhört fint, tänkvärt och personligt första sommarprat, av den nyutkomna Anja Pärsson. I väntan på ett samhälle; där man som vare sig offentlig person eller ickeoffentlig person - någonsin skall behöva känna ångestladdade känslor inför att vara öppen med sitt partnerval - kan man blott glädjas åt de offentliga människor som faktiskt tar steget.

I egenskap av idol eller förebild för minderåriga, utgör man ett fantastiskt gott exempel på att det faktiskt är möjligt, att göra livsval som inte följer den normativa stigen. Att fler och fler offentliga personer väljer att klarlägga och uttala sin normavvikande läggning, bidrar i förlängningen till en normalisering och ett ickeexotifierande av just: avvikande läggningar.

Trots detta, känner jag även en enorm sorg, över att uttalandet av läggning, just är så pass exotiserande idag. Genom att komma ut - är man också öppen om, att man är annorlunda. Men vad betyder annorlunda? Och på vilket sätt, skiljer sig en samkönad kärlek från en ickesamkönad? Finns det ens någon korrelation mellan homosexualitet som företeelse och homosexuella som grupp? Givetvis skall man aldrig generalisera - ty vi är alla individer. Och just därför, är min poäng med hela inlägget det faktum: att jag dels känner glädje inför Anjas val att komma ut, och det perfekta sättet hon valde att göra det på. Men det viktigaste av allt, som man ej bör förglömma:

I en perfekt värld - skulle ingen behöva komma ut. I en perfekt värld - skulle alla accepteras för sina olikheter. Sexualitet är sällan intressant för någon mer, än för en själv. Man gör själv sina egna val, och vi lever i en synnerligen sjuk värld - där man som homosexuell förväntas vara tacksam när heterosexuella kommer fram till en och yttrar: "Vad coolt att du är öppet homosexuell - jag har inget emot homosexuella, bara så du vet! Min morbror är det, så jag växte upp med homosexualitet. Så jag tycker att det är helt okej!"

För alla vet ju: Att mitt värde endast existerar om någon annan bekräftar det...

Eller hur var det nu igen...


Nåväl, god midsommarhelg till er, och till Anja och hennes chey Filippa (obs, det är inte jag!!!). Och helgens tips: om någon i din närhet är hbtq: uppmärksamma det inte som att det vore en grej. För det är det ta mej fan inte.