Filippen

Käkar vegangodis = turkisk peppar, inväntar det otroligt starka kaffet, och mår. Är så jävla glad över att jag inte är en chokladmännisch (för att jag föråt mig på kinderegg + palle kulingchokladkakor som liten knodd) utan istället en lakritsgumma; för att så jävla mycket lakrits är veganskt! Äga.

 

 

 

 

 

Nu börjar jag känna att jag har levt klart i denna lägenhet. Har liksom upplevt allt redan: glädje, sorg, eufori, panikångest, rädsla, trevliga fester, bakishäng, middagar med en eller många, kattungeuppfödande, pianospelande, skrivande, pluggande, filosoferande, lycka, framtidsplanerande. Man upplever livet: i sitt hem.

 

Men detta är inte mitt hem längre, det var, men är inte. Det känns nästan främmande att vara här. Har inga problem att vara ensam här - för jag känner mig inte ensam. Däremot kan en halvtom trea utan djur eller människor aldrig uppnå samma goda stämning som det gjordes i höstas när huset var fullt.

 

Jag behöver denna flytt. För att kunna få en omstart på riktigt.

Att flytta är att vända blad.

 

Tro mig, jag vet.