om lite käk åsådära

Det  värsta som fanns för en bekväm västerländsk mini-Filippa, var upptäckten av falukorvsstekos i luften, när man äntrade köket med ivriga barnasteg kring middagstid. Stekt falukorv. Makaroner. Ketchup. Självfallet äcklas jag enormt av alla tre komponenter som utgör denna svenska paradrätt som närde en hel generation under 70-talet; men avsmaken riktades, precis då som nu: främst mot korven. Usch.

Korv som korv, allt är väl lika illa. Men just falukorvens otroligt vidriga smak, det var inget jag någonsin kunde med. Den enda korven jag faktiskt gillat i mina dagar, är Bullens Pilsnerkorv; av den enkla anledningen: att den inte smakar korv.

Det finns många köttsubstitut på den veganska marknaden. Som tidigare nämnt i föregående inlägg, införskaffade jag två st produkter av denna karaktär, idag. Som vegetarian var jag aldrig den typen som livnärde sig på quornfyllda halvfabrikat som matbas. Jag är helt enkelt inte en snabbmatsmänniska, och var så inte heller när jag åt kött en gång i tiden.

Därom kan man diskutera, om hur normalt det är, att som vegan/vegetarian, (om man då gjort detta livsval av främst etiska skäl) vilja äta produkter som efterliknar kött både i smak och utseende. Jag har inget svar på den frågan. Mer än att dessa produkter ibland kan vara trevliga att ha i matsammanhang där andra äter kött. Att t.ex kunna grilla en djurvänlig korv när man nu sällskapar med folk som vill ha en djurvariant.
Att ha en chans att kunna äta någorlunda som man gjort tidigare, kan nog också vara viktigt för vissa. Som att till exempel ha ett pålägg som efterliknar salami.

Den gemensamma nämnaren för alla dessa substitut, är att de alla ofta smakar betydligt godare än köttvarianterna. Och självfallet är de också nyttigare.

De två produkterna jag köpte idag var från ett märke jag aldrig tidigare sett, kallat Viana. De verkar vara inriktade på att producera helvegetariska och biodynamiska produkter, men jag är tyvärr inte mer insatt än så. Detta införskaffade jag:



Nu har jag hunnit med att smaka båda, och blev positivt överraskad! Den veganska korven hade finfin konsistens, och med fin stekyta med hjälp av lite veganskt steksmör, blev den riktig smarrig tillsammans med hummus och tagliatelle. Lagom kryddig och rökt smak!

"Velamin" fungerade alldeles utmärkt som pålägg. Provade såväl på mjukt bröd som på knäckebröd, och den fungerade ypperligt på båda. Väldigt smakrik och fin konsistens! Veganska produkter kan ju omöjligen efterlikna kött i konsistensen; eftersom kött faktiskt får sin konsistens av att det är just: en muskel med fibrer och mörhet som uppkommer av att det har rört sig, innan det blev dött. Men jag känner ingen större sorg över detta, jag längtar inte efter köttkonsistens egentligen.

Äcklas logiskt nog av det.

Men tänk att jag, numer, kan glädjas åt
att inte vara barn längre
Jag är vuxen -
och kan välja bort falukorven.

Ingen kan längre bestämma över mina val. Ha åsikter om dem, givetvis. Men ingen kan göra ett skit, åt hur jag väljer att leva mitt liv. De som inte förstår, är bara sorgligt indoktrinerade i att tro, att man kan legitimera systematiska förtryck. För sin egen egoisiska njutnings skull.

Vegansk njutning - är äkta njutning!

Glöm ej detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0