hälsoaspekten i veganism
Även om det etiska är det alltjämt överhängande argumentet från mitt håll vad gäller vegetarianism/veganism, och även det miljöpolitiska spåret därtill, så finner jag mer och mer hur ett hälsoperspektiv verkligen kan legitimera veganism ytterligare! Läser i en bok: "Vegansk näringslära på vetenskaplig grund" (Petterson, Björn, Orsa 1999) som faktiskt är riktigt läsvärd. Författaren är friskvårdskonsulent och vegan själv.
Genom denna har jag i alla fall lärt mig massa. Förekomsten av övervikt, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ II , diverse cancerformer, njursten, benskörhet etc minskar avsevärt hos dem som väljer att leva på en vegansk kost. (Petterson, s.7) Självfallet påverkar också andra levnadsfaktorer såsom rökning, alkoholintag, fysisk aktivitet etc. men det finns bevis för att själva kosten som sådan reducerar riskerna för ovanstående sjukdomar.
Vidare tillintetgör boken myten om protein. Det är en myt att människan behöver animaliskt protein för att få en välbalanserad och fullkomlig kost. De aminosyror (som proteinerna är uppbyggda på) som människan måste få i sig dagligen kan räknas till 8 stycken. Alla dessa aminosyror går utmärkt att få i sig via en kost på vegetabilier. (Petterson, s.15) De finns bland annat i bönor, säd, nötter, potatis, frön etc.
Föreställningen om att vegetabilier saknar vissa aminosyror är fel; det är dock sant att spannmål, nötter och frön innehåller mindre av en viss sorts aminosyra som animaliskt protein innehåller; men i gengäld innehåller dessa produkter mer av andra aminosyror. Med andra ord; kombinerar man sitt proteinintag (dvs att man äter saker från olika proteingrupper) dagligen, så får man alltid i sig fullvärdigt protein.
Och! Det bästa av allt! Jag har alltid varit anti den mjölkpropaganda som vi hjärntvättas med från barnsben, till och med som litet knyte vägrade jag att dricka mjölk (tanken på vad det är och var det kommer från, får mig att vilja kasta upp. Och dylikt.). Det finns ett stort antal studier som påvisar att ett högt intag av animaliskt protein försvårar kroppens upptag av kalcium; det utsöndras då istället via urinen. (Petterson, s.24) Ju mer animaliskt protein man äter: desto mer kalcium utsöndras. Följaktligen minskar inte en s.k blandkost risken för benskörhet (fast till benskörhet tillfaller också andra levnadsvanor som utgörande faktorer, t.ex rökning, fysisk aktivitet etc).
Däremot, kan en vegankost bidra till att kalciumupptaget i kroppen blir bättre. I och med att man inte äter dessa ämnen som slår ut kalcium, så behöver man dessutom som vegan äta mindre mängder kalcium per dag; eftersom det man väl äter stannar kvar i systemet så att säga. Med andra ord påtvingar en hög köttkonsumtion också ett högt intag av mjölkprodukter; och där ser vi en ond cirkel. En vegetarisk kost påvisar också samma effekt av sämre upptag av kalcium (pga ägg etc).
Intag av oxalsyra och fetynsyra kan dock påverka kalciumupptaget men även mineralupptaget negativt för veganer också. (Petterson, 22) Så dessa bör man se upp med. Fetynsyra kan motverkas genom att äta surdegsjäst bröd, att blötlägga spannmål (typ sina havregryn redan kvällen innan gröten skall kokas) eller att grodda sina frön/baljväxter. Oxalsyra finns med högt innehåll i bl.a. spenat, rabarber, persilja, rödbetor, kaffe, te, kakao. Det skadar inte att äta dessa produkter, och äter man t.ex spenat då och då så påverkas inte ens kalciumintag negativt, men man bör inte heller basera sitt kalciumupptag på ovan nämnda produkter (sjukt förvirrande: spenat innehåller kalcium = bra, men innehåller också oxalsyra=reducar upptagningen av kalcium=dåligt. Random shit).
Alltså! Jag är nörd men tycker typ att detta är jätteintressant! Nu måste jag dock plugga, skriva om män och krig och skit.
Kanske återkommer i ämnet när jag blivit ~~näringstoka~~-.
Genom denna har jag i alla fall lärt mig massa. Förekomsten av övervikt, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ II , diverse cancerformer, njursten, benskörhet etc minskar avsevärt hos dem som väljer att leva på en vegansk kost. (Petterson, s.7) Självfallet påverkar också andra levnadsfaktorer såsom rökning, alkoholintag, fysisk aktivitet etc. men det finns bevis för att själva kosten som sådan reducerar riskerna för ovanstående sjukdomar.
Vidare tillintetgör boken myten om protein. Det är en myt att människan behöver animaliskt protein för att få en välbalanserad och fullkomlig kost. De aminosyror (som proteinerna är uppbyggda på) som människan måste få i sig dagligen kan räknas till 8 stycken. Alla dessa aminosyror går utmärkt att få i sig via en kost på vegetabilier. (Petterson, s.15) De finns bland annat i bönor, säd, nötter, potatis, frön etc.
Föreställningen om att vegetabilier saknar vissa aminosyror är fel; det är dock sant att spannmål, nötter och frön innehåller mindre av en viss sorts aminosyra som animaliskt protein innehåller; men i gengäld innehåller dessa produkter mer av andra aminosyror. Med andra ord; kombinerar man sitt proteinintag (dvs att man äter saker från olika proteingrupper) dagligen, så får man alltid i sig fullvärdigt protein.
Och! Det bästa av allt! Jag har alltid varit anti den mjölkpropaganda som vi hjärntvättas med från barnsben, till och med som litet knyte vägrade jag att dricka mjölk (tanken på vad det är och var det kommer från, får mig att vilja kasta upp. Och dylikt.). Det finns ett stort antal studier som påvisar att ett högt intag av animaliskt protein försvårar kroppens upptag av kalcium; det utsöndras då istället via urinen. (Petterson, s.24) Ju mer animaliskt protein man äter: desto mer kalcium utsöndras. Följaktligen minskar inte en s.k blandkost risken för benskörhet (fast till benskörhet tillfaller också andra levnadsvanor som utgörande faktorer, t.ex rökning, fysisk aktivitet etc).
Däremot, kan en vegankost bidra till att kalciumupptaget i kroppen blir bättre. I och med att man inte äter dessa ämnen som slår ut kalcium, så behöver man dessutom som vegan äta mindre mängder kalcium per dag; eftersom det man väl äter stannar kvar i systemet så att säga. Med andra ord påtvingar en hög köttkonsumtion också ett högt intag av mjölkprodukter; och där ser vi en ond cirkel. En vegetarisk kost påvisar också samma effekt av sämre upptag av kalcium (pga ägg etc).
Intag av oxalsyra och fetynsyra kan dock påverka kalciumupptaget men även mineralupptaget negativt för veganer också. (Petterson, 22) Så dessa bör man se upp med. Fetynsyra kan motverkas genom att äta surdegsjäst bröd, att blötlägga spannmål (typ sina havregryn redan kvällen innan gröten skall kokas) eller att grodda sina frön/baljväxter. Oxalsyra finns med högt innehåll i bl.a. spenat, rabarber, persilja, rödbetor, kaffe, te, kakao. Det skadar inte att äta dessa produkter, och äter man t.ex spenat då och då så påverkas inte ens kalciumintag negativt, men man bör inte heller basera sitt kalciumupptag på ovan nämnda produkter (sjukt förvirrande: spenat innehåller kalcium = bra, men innehåller också oxalsyra=reducar upptagningen av kalcium=dåligt. Random shit).
Alltså! Jag är nörd men tycker typ att detta är jätteintressant! Nu måste jag dock plugga, skriva om män och krig och skit.
Kanske återkommer i ämnet när jag blivit ~~näringstoka~~-.
Kommentarer
Trackback
