"vem är du?" "jag är döden!"
I helgens regnyra i Stockholm fanns det väl alla anledningar i världen att besöka museum. Som tur var fick jag med mig trevligt sällskap och en givande stund på Fotografiska. Har varit fascinerad av Sally Mann allt sedan Norea redovisade om denna fotograf någon gång i trean. Så sjukt nice att få se bilderna på utställning!
En del av hennes karriär jag faktiskt inte visste något om sedan tidigare, är hennes projekt: att fota döden. Hon har på ett eller annat vis tagit sig för att få kännedom om var det finns döda kroppar ute i amerikanska skogar (förmodligen genom kontakt via polis och myndigheter), och mycket riktigt fotat dessa människolik, precis just som de ligger i naturen.
Hennes resonemang kring detta, vad som kan anses vara ett makabert och osmakligt projekt, är just hennes filosofi kring hur döden uppfattas i samhället. Om hur rädda vi blivit för fenomenet, och hur tabubelagt det blivit.
Otroligt känsloladdade, berörande, och faktiskt extremt vackra bilder. Döden är en del av livet, en naturlig följd. Varför måste den ses som något onämnbart och det mest fruktansvärda av allt, egentligen? Det är bara den kulturella tolkningen vi inlägger i begreppet, som får oss att uppfatta döden på det negativa sätt vi gör. Som får oss, att känna obehag och rädsla. Men kanske kan man vinna på, att känna mer känslor än så?
Helt fantastiska bilder, av en genial fotograf.
bilderna tagna från: http://sallymann.com/selected-works/body-farm
En del av hennes karriär jag faktiskt inte visste något om sedan tidigare, är hennes projekt: att fota döden. Hon har på ett eller annat vis tagit sig för att få kännedom om var det finns döda kroppar ute i amerikanska skogar (förmodligen genom kontakt via polis och myndigheter), och mycket riktigt fotat dessa människolik, precis just som de ligger i naturen.
Hennes resonemang kring detta, vad som kan anses vara ett makabert och osmakligt projekt, är just hennes filosofi kring hur döden uppfattas i samhället. Om hur rädda vi blivit för fenomenet, och hur tabubelagt det blivit.
Otroligt känsloladdade, berörande, och faktiskt extremt vackra bilder. Döden är en del av livet, en naturlig följd. Varför måste den ses som något onämnbart och det mest fruktansvärda av allt, egentligen? Det är bara den kulturella tolkningen vi inlägger i begreppet, som får oss att uppfatta döden på det negativa sätt vi gör. Som får oss, att känna obehag och rädsla. Men kanske kan man vinna på, att känna mer känslor än så?
Helt fantastiska bilder, av en genial fotograf.
bilderna tagna från: http://sallymann.com/selected-works/body-farm
Kommentarer
Trackback
