Filippen

Det blev en vacker Levin-are, av gitarrköpet alltså. Stålsträngad, förstås. Man vandrar längs 20 000 kronorsgitarrer och väljer en nybörjarvariant för typ 8 ggr så lite. Därom vill jag tro att jag gjorde ett bra köp; den duger nog alldeles lagom för den oinbitne, som man ju kan kalla mig. Tur att man har gitarrbrorsan nr 1, som fick prova ut olika åt mig, så himla snäll. Dessutom han som skall bidra till lektioner! Ty pedagogisk är han med.

 

Tycker att det är lite roligt det här, hur vårt superglobaliserade samhälle gör att hela världen bara finns runt lillfingret; inte bara genom det självklara internet; utan även i allt vi konsumerar. Denna "svenska" Levingitarr, vars märke grundades 1900, är numer (eller ja, sedan 70-talet) uppköpt av det tysk-amerikanska gitarrföretaget Martin. Själva gitarrerna tillverkas i Asien. Alltså ba: what. SKA MAN INTE ENS FÅ KUNNA KÖPA EN SVENSK GITARR I DET HÄR JÄVLA LANDET, hade en kunnat tänka. Känna sig kränkt och snuvad på det mångåriga, goda, traditionsenliga svenska hantverket, som istället bytts ut till någon mångmiljardsproduktion av löpandebandsprincip i typ Kina

 

 

Tur att man int' e en sån som bryr sig om sån skit

Den klingar ju vackert ändå, menar jag, oavsett om den så vore tillverkad i helvetet eller nåt

 

 

Såhär kunde det se ut en helt vanlig arbetsdag på Levinfabriken, anno 1950, i ~~Göteborg~~ (alltså i SCHWEDEN)


Nu skall jag fortsätta med det som tills vidare är min arbetsupgift i livet, för tillfället: nämligen att läsa ut den där HARDING

 

Vetenskapsteorier, mina vänner - en synnerligen passande godnattsaga för en akademiker (försöker göra mig lustig över något som snarare får mig att känna en enorm ångest, skjut mig)

På återseende

PS. Till alla mina studentvänner med smarta telefonyz: Ladda ned Tyda.se-appen, skitbra när man läser dryga engelska texter med svinigt svåra ord som behöver kollas upp. DS