http://open.spotify.com/track/3uHpPWsNDTpbbqedCRoaQU

När man vaknar upp och den första tanken är känslan: "Nej, det kan fan inte vara sant. Är det tänkt att jag skall leva en dag TILL?" så börjar saker och ting bli lite jobbiga. När sömnen och drömmarnas värld lockar så obeskrivligt många gånger mer, än den tänkta verkligheten. Jag stod vid vardagsrumsfönstret och tittade ut genom fönstret; en fantastisk höstdag. Underbara färger och livsskapande sol strålandes, penetrerar hela världen med sin självsagda eufori. Och jag kände bara: Jag vet att detta är vackert, att detta är en fin dag. Att det är något att glädjas åt. Men jag kan inte förstå det, för jag kan inte känna det.
 
Så har spenderat hela dagen med plugg, ensam samt med grupparbete. Det får en att fokusera på något annat. Det måste ju dessutom göras. En C-kurs har sina krav.
 
 
Jag hatar att jag är så naiv. Kan man inte bara växa upp och bli en realist någon gång
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Ida

Fan vad jag fattar den känslan. Bland de tyngsta.

Men jag har också fattat att det går över, även om det inte känns så just då. Hang in there.

Tack för fint häng igår, kanske ses senare?
Kram!!

2012-09-16 @ 11:50:43
URL: http://idamidnattssol.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0