Filippen

Alltså, vad mer kan man säga

när ångesten lurar precis bakom hörnet

 

Är en känslomässigt instabil tickande bomb,

och jag vet knappt vad jag skall göra av mig själv längre

när allt går sönder

 

Jag har så mycket hat, aggressioner, mörker inom mig. Jag kan blott se i gråa färgskalor. Hur skall man gå tillväga, för att uppleva färgspektrat åter?

Jag känner bara, att detta år har varit så jävla jävla jobbigt. Liksom: det räcker faktiskt nu. Jag behöver inte en till grej att bekymra mig över

 

Men till vem skall man förtälja

dessa tomma ord?

Till öron, som aldrig lyssnade

eller förstod