Filippen

Någon slags nedstämdhet tas i uttryck. Fortfarande väldigt besviken över The Knife-incidenten, trots 1½ timmes tappert uppdaterande av ticnet.se imorse blev det inga biljetter. Kanske löser det sig, kanske ej. Hur som helst var det en dålig start på dagen. The Knife är verkligen det band jag helst av allt vill se, av ALLT (inga överdrifter här), av vad som går att se i dagsläget. Jag. Måste. På. Konserten. Så är det bara. Kanske löser det sig.

 

 

Undrar så smått över hur det skall kännas att lämna in uppsatsen. Jag kanske gör det ikväll. Är rädd att jag inte skall känna en euforisk lättnad, utan snarare en tomhet. Vad som blivit ens vardag och hela ens mening - så intensivt under så lång tid - för att helt plötsligt vara färdigt. Har glömt bort mitt uppsatsfria liv? Vad har jag ens för intressen.

 

Jag känner att jag vill gråta? Vet inte ens varför. Förmodligen pga mycket. Känner bara lite motivation till allt. Vill bara resa bort. Tror att det är det enda jag vill.

 

Det är det enda jag inte skall.

 

Hade verkligen behövt de där biljetterna, som en belöning efter världens jobbigaste höst. En behöver saker att se fram emot