fear no darkness
Att jobba heltid är verkligen deprimerande
det får hela livet att förlora sin mening, så himla snabbt.
När man till och med blir påprackad pass exakt varje gång man är ledig, förnims lessheten rätt snabbt.
Ingen tacksamhet, bara krav som aldrig sinar. Synen på människor som robotar.
Jag är ingen robot. Jag är en kännande individ som ser väldigt mycket egenvärde i att ha 1 ledig dag för att kunna vila, äta och socialisera på.
När jag jobbar mycket relaterar jag alltid till Lana Tisdel i Boys Don't Cry, för alla de scener där hon på nätterna skymtas genom fabriksfönstret, i fabriksmunderingen, under lysrörsljuset, där hon tvingas spendera sin tid på meningslösheter. Jag jobbar inte på en fabrik, men slavar väl likväl. Den större skillnaden är väl att hon blir uppvaktad av en nice transperson när hon jobbar. Det blir inte jag:/:(
Håret växer, piercingen läker, tatueringarna vill förnyas, tiden går
sakta
Det är fullkomligt meningslöst att blogga. Jag slutar nog snart
Kommentarer
Postat av: Linn
Jag har 6 arbetsdagar kvar på mitt jobb, sen ska jag välkomna arbetsfriheten med öppna armar! Kan i alla fall skatta mig lycklig att mitt arbete varit schemalagt och att jag sluppit bli inringen i tid och otid, att hela tiden ha pressen att vara tillgänglig utan garanterad lön är kapitalismens alldeles egna recept på livegenhet.
Trackback
