to be gone

Har köpt biljett till Gotland nu. Den 25:e flyger jag (likt den miljömarodör jag annars alltid är) ned mot Visby, direktflyg från Ume. Känns lika fräscht som charter, ungefär! För första gången sedan mitt sextonåriga jag var en realitet, skall mina fortfarande conversebeklädda fötter återigen traska i modernelandets trakter och kullersten.
 
Den grejen: när folk frågar varifrån en kommer. Jag är Umeåbo sedan forever, det är en del av min identitet. Men jag är inte född här, har inte majoriteten av min släkt här. Jag är, född i Visby. Min familj har en historia, som klamrar sig vid denna vackra, medeltidsaktande, gröna, steniga, soliga ö som inte liknar någon annan del av Sverige.
 
Det blir nog fint. Att möta dåtiden i sin egen nutid. Perspektiv?
 
Är i någon slags inre förändring eller bearbetande process. Därför märker jag, att jag inte är som jag brukar. Kanske tonas ned något, jag vet inte. Vad som än sker, hoppas jag på resultat, av det positiva slaget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0