maj och maj
För lite mer än två år sedan, på shitty mountain (gissa vars det ligger), när livet var en kärleksvals. Inget annat, spelade någon roll - alls. Jag hade förmodligen i dagarna flyttat in i första lägenheten till första lägenhetskontraktet. Den oändliga euforin. Då - precis som nu - kretsade livet lite kring en B-uppsats. Nu: med mycket mindre ångest och mer lättsamhet, inför det. Då: med betydligt mindre självförakt, kanske. Eller jag minns inte. Men förmodligen
Nåväl, kanske går det över. I sinom tid. Är trots allt ganska meningslöst att slösa tid på att ogilla sig själv, liksom. Kan nog faktiskt inte komma på något mer meningslöst,
skulle väl vara köttkonsumtion, isf.
Imorgon skall jag hålla i föredrag, för kursare samt för randoms. Jag är astaggad! Vad fan hände, undrar högstadiefilliezz som hade redovisningsångest from hell. Ja du, jag vet inte. Kanske blir en tryggare för var dag som går? Jag känner att det är en kumulativ utveckling.
Fridens!
Kommentarer
Trackback
