tankemaning
Liten, bräcklig, svag
hade äntligen bestämt mig för att delta i dagboksuppläsningen på feministfestivalen, fick den spontana ingivelsen idag. Att i år, var det dags. Det hade gått. Väl på bussen, öppnar kånken: dagboken glömdes hemma.
Hemma åter. Skriver väl dagbok nu, som för att kompensera. Och för att hinna ikapp, känslan.
Jag är lite, just nu. Har inget att ge, knappt till mig själv.Drömmer stressdrömmar som inte är mardrömmar, fastän jag inte ens upplever mig stressad. Drömmen fpr säga sitt, när känslan inte är med.
Men nu, skall jag hinna ikapp. Med pennan som tröst och försoning. Rannsakan, till förståelse.
Kanske nästa år. När jag är någon annan
Kommentarer
Trackback
