Filippen

Är helt förstummad av gårdagens händelser, våld på öppen gata. Det där planerade våldet, med syftet att åsamka stor skada, med syfte att döda... Det är obegripligt, men vi måste inse att dessa människor inte skyr några medel för att nå sitt mål. Våld utgör ett av själva grundfundamenten i nazistisk och fascistisk ideologi.

 

Jag tror inte på våld, jag avskyr alla former av våld (det är också därför jag är vegan, ett statement gentemot våldet och förtrycket). Jag avskyr, att de som kämpar för rättvisa och solidaritet också är desamma som utsätts för våldet. Detta meningslösa, idiotiska tilltag. Nävens argument tilltas av den som inte har några andra intelligenta kontringar.

 

Jag grät idag efter manifestationen, för att jag blev så djupt illa berörd. Politiskt deprimerad. Det vi kämpar för varje dag, känns så himla avlägset ibland, när sådant här händer. När vi ser samhällets utveckling växa sig åt oroliga håll. Vilket samhälle kommer vi leva i, om tio år?

 

Allt annat känns så oviktigt och förminskat, i relation till detta allvarliga. Som jag och Emma konstaterade, det känns nästan oetiskt att resa till London för nöjes skull när sådant här sker, när så mycket skit sker i världen.

 

Men jag tror, att den som kan åtnjuta det privilegiet också gör rätt i att ta paus från den politiska depressionen emellanåt. Ta paus från kapitalismens krav om duglighet och duktighet. Göra något kul några dagar, och komma tillbaka med samlad kraft.

 

 

Till feministisk kamp!

Vi ger oss inte, vi tystnar aldrig!