---

Oöverkomligt less
i detta vakuum av tristess.
Vandrar runt, inlindad i någon slags
dövande dimma.
Var tog färgen vägen, ljuset,
alla vackra flerdimensioner?
När livet plötsligt förpassats till:
repetitiv resonans.
 
Och det finns ingen-jävla-stans
jag kan ta vägen
Inga fler känslolägen
Snart återstår blott:
förlägen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0