http://open.spotify.com/track/1fAOC6rbfi6MYXjZ7W83d5
Oj, finns denna sida - hade glömt. Internethetsen är ej längre en del av mitt liv (skönt). Vill avskala all sådant onödigt dryftande. Jag vill ha mänskliga interaktioner och göra andra utageranden.
Är i en bra livsperiod, är lycklig, förnöjsam, positiv, lugn. Trivs. Tillbringar tid med folk som får mig att må bra, utvecklas. Om vintern ger mig bottenlösa svackor, ger sommaren mig det totalt motsatta. Oändlig eufori, känslan: vad lycklig jag är, att leva just nu. Tänk, att jag lever!
Jobbar med världens bästa jobb, där jag får ge av mig som människa - till andra människor. Vad kunde vara viktigare?
Är i en bra livsperiod, är lycklig, förnöjsam, positiv, lugn. Trivs. Tillbringar tid med folk som får mig att må bra, utvecklas. Om vintern ger mig bottenlösa svackor, ger sommaren mig det totalt motsatta. Oändlig eufori, känslan: vad lycklig jag är, att leva just nu. Tänk, att jag lever!
Jobbar med världens bästa jobb, där jag får ge av mig som människa - till andra människor. Vad kunde vara viktigare?
Fattig på pengar, rik på kärlek.
Så ni förstår, internet behövs inte längre
---
Oöverkomligt less
i detta vakuum av tristess.
Vandrar runt, inlindad i någon slags
dövande dimma.
Var tog färgen vägen, ljuset,
alla vackra flerdimensioner?
När livet plötsligt förpassats till:
repetitiv resonans.
Och det finns ingen-jävla-stans
jag kan ta vägen
Inga fler känslolägen
Snart återstår blott:
förlägen.
http://open.spotify.com/track/10cCCKWmkDeCq0De5tad0V
Den feministiska våren. Den skall för alltid ihågkommas, och det är helt fantastiskt att jag i hela mitt liv kommer kunna blicka tillbaka och tänka, att jag var med när det hände. En del, av rörelsen.
När jag var yngre avundades jag de som kämpade under andra vågen, att de fick genomleva detta, stora. Men jag inser att det här är lika stort (om inte större, i vissa avseenden).
Vi skapar historia.
~-~-~-~
http://open.spotify.com/track/58hI3gWCcSx3s4nVKnhjYu
Bilder från 8:e mars, tagna av frk Lindstedt (även känd för den Lindstedtska glansen)
Nu är det en halvtimme kvar till CSN. Ni vet vad det betyder: jag skall göda min magra kropp i MASSOR. Jag och Lykke konstaterade idag att om jag var ett djur så skulle jag vara något litet och ömtåligt som man bara måste vårda
Så drf skall jag vårda mig sj med mat och öl av den bästa kaliber (obs inte nu tyvärr men imorgon kanske). Nu skall jag glo SVTs nya tvserie Flator, lol. Förväntar mig inget, men allt som inte är heteronormativt må väl konsumeras av min svältfödda hbtq-själ *dramatisk*.
Detta är främst till dig Lykke, kolla så kul en kan ha med litt ~~inspo~~!!!
http://www.pinterest.com/filliezz/
http://www.pinterest.com/filliezz/
processer
Drömmer konstiga drömma hela tiden. Om spädbarn, relationer, möten, enkelhet. En enkelhet som inte riktigt verkar finnas i min vardag; inte där - när jag öppnar upp ögonen. Att veta, att jag kommer att leva i en regnbågsfamilj som vuxen. Hur jag än väljer - kommer det att bli så. Jag kommer inte att leva inom kärnfamiljsnormen, någonsin. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. På ett sätt kan det vara jobbigt att tänka på
Att alla dessa processer med nödvändighet kommer att bli mycket krångligare. Eller kanske lika enkelt som Lova säger: "Du och jag skall skaffa barn snart. Vi går ba på krogen!".
Vem vet väl.
Men jag är bara 22 år, så det är inte det. Det är inte ens bråttom alls överhuvudtaget. Men det är klart, att tanken slår en.
Jag önskar att mitt liv kunde spegla den filosofi jag har i livet. Jag värderar vänskap högst av allt, i hela världen. Det finns INGET, som är viktigare. Därför är jag inte heller van vid den typen av problematik, eller med uppsägande av kontakter. Det finns liksom inte på min karta. Det är aldrig ett val, ifrån min sida. Inte ett alternativ.
Folk säger att jag har många vänner, att jag känner många, att jag får hångla ofta, att jag är bjuden på fest ofta. Och visst, det kanske stämmer - jag vet inte och jag bryr mig inte. Jag råkar bara vara socialt kompetent. Kvantitet går inte före kvalitet. Jag vet bara, att så mycket förlorar sin udd och betydelse, när vetskapen finns:
att till och med vänskaper går förlorade.
En smärtsam insikt: att inget är för evigt.
Och då känner jag bara:
Jag vill sluta drömma
Triss i Trisse
Världens vackraste, finaste Tristan. Du är lycka personiferad.
trök
Allt är så segt. Har svinmycket plugg att göra men får inget gjort - det är helt omöjligt att koncentrera sig på att läsa/skriva/prestera. Antar att min hjärna redan ~~tagit sommarlov~~
Men det suger för i slutändan innebär det att jag bortprioriterar roliga saker för att stanna hemma och plåga mig med plugg, men sen slutar det ändå med att jag får ca 0.1 promille bortgjort.
Vill bara skita i allt sista månaderna innan valet och bara fokusera på det. Framförallt nu när det går så bra för oss, och vi bara växer (halvvägs in i riksdagen!). Vi är med om en social rörelse nu - mitt i den - och vi är de som skriver historian. Och då, när det betänks, känns det ibland riktigt meningslöst att skriva fåniga sjusidiga "papers" på engelska om någon skit jag inte ens orkar bry mig om,
wä.
Kan även meddela att min fattighjonsperiod påbörjats, men jag unnade mig åtminstone 2 nya piercingar för mina sista rolighetspengar för denna månad:))) *väl prioriterat* Äntligen har jag hål i näsvingen igen!!! Denna gång med labret som läkesmycke (ring förra gången, ej att rekommendera). Skall dock byta till ring när den är läkt. Nåväl, det var det lilla roliga. Nu blir det till att leva på linser/bönor/ris/pasta/gröt resten av månaden. ---Frukt/juice/avve är en borgerlig lyx---
Men jag gillar att leva på marginalen. Det är en viktig erfarenhet, att inte ta saker för givet eller att glömma, hur förgängligt alltet är. Det, är något jag fått lära mig om, och om. Men jag tänker att det är ~bra för karaktären~.
Skall f.ö. ta upp poesiskrivandet snart igen, det är alltid välbehövligt.
Solen, du väntas oss
Usch vilket meningslöst inlägg, bevisar ba på hur fullkomligt UTTRÅKAD jag är just nu
Det måste ske nåt revolutionerande
tankemaning
Liten, bräcklig, svag
hade äntligen bestämt mig för att delta i dagboksuppläsningen på feministfestivalen, fick den spontana ingivelsen idag. Att i år, var det dags. Det hade gått. Väl på bussen, öppnar kånken: dagboken glömdes hemma.
Hemma åter. Skriver väl dagbok nu, som för att kompensera. Och för att hinna ikapp, känslan.
Jag är lite, just nu. Har inget att ge, knappt till mig själv.Drömmer stressdrömmar som inte är mardrömmar, fastän jag inte ens upplever mig stressad. Drömmen fpr säga sitt, när känslan inte är med.
Men nu, skall jag hinna ikapp. Med pennan som tröst och försoning. Rannsakan, till förståelse.
Kanske nästa år. När jag är någon annan
Rocknroll, blåa ögon
Jag sitter här
med gamla lappar, bilder, teckningar och ord
från de som då betydde nåt annat
Ett namn på baksidan av ett kvitto, en adress
en underfundig dikt
Saker som agerar materiell representant
för minnet,
det som har skett
aldrig göres ogjort.
Men vad skall jag med dessa minnen till
När min strävan står i framtiden?
http://open.spotify.com/track/6bcYu9lbCHcPgL3pkkvgwN
Önskar jag hade snus
d hade vart gött
~~kattskatt~~
Någon extern måste fan stävja denna prokrastinering som jag idkar. Jag menar: vad är detta för jävla sätt!!
Pluggdisciplinen är helt uppfuckad. Det är Londons fel:(
Och min visdomstand gör svinont, är så jävla besviken på evolutionen just nu för att den låtit detta meningslösa tilltag passera!!!!!!!!!! /lame/
i övrigt har jag en bra dag, jo man tackar
thursdayyyy
Har skaffat pinterest. Mitt liv har därmed fått en ny innebörd
Antalet veganer i Norrland har ökat med 8 procent sedan 2009:
Kanske finns det hopp för framtiden?
kärlek
http://open.spotify.com/track/1qm3gDt3FHyz6PopoEhFbG
Försöker hitta orden, men de är någon annanstans just nu.
Jag har i alla fall känt äkta lycka, för första gången på väldigt, väldigt länge. Den bästa lyckan; när den kommer inifrån - oberoende av andra.
Jag är, vill, och skall vara fri. Måste vara.
Framtiden har kanske andra skrivningar än jag tänkte, och det känns fantastiskt. Världen är inte så sluten som jag trodde. Det finns så himla mycket. Det finns andra sammanhang.
Som jag behöver
~~Kattaxel, axelkatt~~
Kanske kommer en tid då du inte springer förbi mig.
Jag är inte långsint.
den ständiga politiska depressionen
Är helt förstummad av gårdagens händelser, våld på öppen gata. Det där planerade våldet, med syftet att åsamka stor skada, med syfte att döda... Det är obegripligt, men vi måste inse att dessa människor inte skyr några medel för att nå sitt mål. Våld utgör ett av själva grundfundamenten i nazistisk och fascistisk ideologi.
Jag tror inte på våld, jag avskyr alla former av våld (det är också därför jag är vegan, ett statement gentemot våldet och förtrycket). Jag avskyr, att de som kämpar för rättvisa och solidaritet också är desamma som utsätts för våldet. Detta meningslösa, idiotiska tilltag. Nävens argument tilltas av den som inte har några andra intelligenta kontringar.
Jag grät idag efter manifestationen, för att jag blev så djupt illa berörd. Politiskt deprimerad. Det vi kämpar för varje dag, känns så himla avlägset ibland, när sådant här händer. När vi ser samhällets utveckling växa sig åt oroliga håll. Vilket samhälle kommer vi leva i, om tio år?
Allt annat känns så oviktigt och förminskat, i relation till detta allvarliga. Som jag och Emma konstaterade, det känns nästan oetiskt att resa till London för nöjes skull när sådant här sker, när så mycket skit sker i världen.
Men jag tror, att den som kan åtnjuta det privilegiet också gör rätt i att ta paus från den politiska depressionen emellanåt. Ta paus från kapitalismens krav om duglighet och duktighet. Göra något kul några dagar, och komma tillbaka med samlad kraft.
Till feministisk kamp!
Vi ger oss inte, vi tystnar aldrig!
Vi ger oss inte, vi tystnar aldrig!